När resonemang härleds från en total brist på logik då blir man svarslös. Det är då man lätt förfaller till ord man ångrar eller slänger en tallrik i väggen. Om absurditeten frodas då går man antingen och gömmer sej eller tar sej i kragen och med oändligt tålamod försöker bena upp problemet. Vad jag förstår av reaktioner från stora vida världen så är det en mänsklig rättighet, snudd på skyldighet, att skjuta dagliga svärmar av rostiga men ganska ilskna Kassamraketer in över Israel varje dag. I vanliga fall är tålamod inte någon framträdande egenskap bland israelerna men i det här fallet är deras tålamod på gränsen till löjligt. Gazaaraberna skjuter och skjuter och med varje raket medföljer en bön om ond, bråd död för så många judar som möjligt. Oftast lyckas de inte men det bero inte på att viljan saknas. Jag skrev en insändare om detta som kommer att publiceras i GP söndagen 28 okt.

"EN TITT I KRISTALLKULAN Om du tror att det är svårt att spå vad som kommer att hända i framtiden så har du fel. Det är mycket enkelt, åtminstone vad gäller den förväntade ryggmärgsreaktionen från "världens kloke" när Israel nu planerar att kvitta Kassamraketer mot elektricitet. Vad kommer att hända? Jo, "världens kloke" kommer att som en man ropa om kollektivta bestraffningar, brott mot internationell lag och rätt och grav humanitär likgiltighet – och ännu värre saker. Nu är det ju så att inget av ovanstående har någon relevans i sammanhanget. Det nya är att palestinierna i Gaza nu SJÄLVA VÄLJER om de vill ha obruten elektrisk tillförsel – eller inte. Vill man att elektriciteten bryts för kortare eller längre tid så skjuter man iväg några Kassamraketer men om man vill ha jämn och trygg strömtillförsel så låter man bli. Mer andra ord – ett civilicerat beteende. Kan det vara enklare eller klarare än så? Vi kan för ett ögonblick vända på resonemanget. Är det förenligt med internationell lag och rätt och humanitärt behjärtansvärt att i stort sett dagligen skjuta på människor i södra Israel med små ettriga raketer vars mål är att döda? Att de inte lyckar var gång får väl hänvisas till tekniska brister. Om du frestas att i likhet med Pavlovs hund reflexmässigt anklaga Israel för allt från din senaste datakrasch till vädret så gör en ansträngning och bryt detta för dej själv så förnedrande mönster. Ta ett djupt andetag, upplev styrkan i ett nytt och fräscht tänkande och förklara för palestinierna att om de vill ha en varm måltid på bordet var dag, utan problem med strömmen, så ska de sluta upp med terrorbeskjutningen med Kassamraketer in över Israel och börja fundera på en mera fruktbar sysselsättning. - Ett förslag är att äntligen börja bygga på det land de säger sej vilja ha."

Just efter att jag skickat iväg ovanstående ser jag att CNN´s lille kelgris Saeb Erekat vädjat till världsalltets herrar om hjälp att stoppa Israels försvarsåtgärder mot dessa Kassamraketer. Tror någon att NÅGON med ett ord nämner att det kanske är hög tid att sluta skicka explosivt järnskrot in över Israel då man i strid mot allt vad kollektiva bestraffningar heter mycket effektivt bestraffar stora befolkningscentra i södra Israel. "Snyggt jobbat" säger de muslimska fanatikerna men man saknar en lika vokalt välartikulerad kör av vanliga hyggliga medmäniskor som inte helt gillar läget. Är orsaken ren och skär feghet?

Ibland läser man något som omedelbart ger genklang. Idag stod det att läsa i Arutz 7, kanske i fler tidningar, att en bror till den av Hizballah tillfångatagne Eldad Regev kräver av Olmert att han begär livstecken av araberna angående de kidnappade pojkarna som villkor för att deltaga i den planerade Mellanöstern-konferensen i Washington i november. Naturligtvis kommer han inte att göra det för han vill, för allt smör i Småland, inte missa någon chans att få stå i rampljuset. Att beträda röda mattor är drömmar han i högsta grad delar med Shimon Peres. Tänk efter ett tag - varför är det alltid bara Israel som ska bistå med förtroendsskapande åtgärder? Står det skrivet någonstans att det är förbjudet att begära (kräva - fy, fy) något av araberna? Vore det inte den naturligaste sak i världen för Olmert att begära livstecken om de kidnappade värnpliktiga innan någon härifrån beger sej till den framkrystade konferensen. Observera - ingen vågar ens nämna att Olmert skulle begära deras frisläppande trots att Israel nu i rasande fart släpper fria palestinska fångar, som faktiskt suttit där de satt av vissa orsaker. Så djärv kan man ju inte vara...... Varför inte egentligen? Vår ÖB var inne på riktiga tankegångar när han idag kallade frisläppandet av palestinska fångar oetiskt allt medan Gilad Shalit fortfarande sitter kidnappad i Gaza sedan mer än ett år tillbaka. Vad är det för mekanismer som gör att både israelerna och resten av världen är så livrädda för att kräva något av araberna? Vad är det som gör att, inte minst europeerna, så längtar och trängtar efter att trycka ner mer och mer pengar i deras kassakistor. Är det en medveten eller omedveten handling för att möjliggöra ett friställande av medel till terrorverksamhet mot Israel? Hur annars ska man tolka det? Om målet var att göra livet drägligare för palestinierna hade man varit tvungen att välja helt andra vägar som att lära dem att ta ansvar för sina egna liv och så snabbt som möjligt bli självförsörjande. Nu är större delen av den manliga befolkningen anställd i de komiskt överdimensionerade säkerhetsstyrkorna som definitivt inte bidrar till uppbyggnaden av landet. När situationen kan beskrivas med fler frågor än svar då blir man, milt sagt, orolig.