Helgtider. Storhelgtider. Vi har nu avverkat Rosh Hashana(nyåret) och igår var det Jom Kippur. Jom Kippur är en mycket speciell dag och då tänker jag inte bara på kriget som utbröt på just den här helgdagen klockan två på eftermiddagen för 34 år sedan. Jag tänker mera på vad den dagen under århundranden betytt för det judiska folket och för dess sammanhållning och fortbestånd. Här på kibbutsen har vi en liten synagoga som endast träder i funktion vid rejäla högtider. Jag övertalade min ateistike men bibelsprängde make att gå ner och uppleva lite av atmosfären. När vi närmade oss såg vi, inte direkt strida strömmar av folk, men par och mindre grupper av folk på väg till Guds Hus. Människorna var som regel klädda i vitt och en del hade sina böneschalar slängda över axlarna och bönböckerna i handen. Det var en underlig känsla att se folk man vanligtvis ser i sina arbetskläder nu renskrubbade och vitklädda för att fira högtid. Omtumlande. Det kom också många vi inte kände från andra kibbutser och även gäster från längre bort. - Det var någonting i deras ansikten som gjorde att jag, som inte på något sätt är judinna, kände ett utanförskap jag inte riktigt kunde förklara. Jag lever ju ett judiskt kibbutsliv och har blivit en del av en mycket judisk och bullrande stor familj men den religiösa delen av judendomen var jag inte delaktig i. De hade något jag inte hade. Någonstans gjorde det lite ont för jag såg ju och förstod att den gemenskap de delade var det viktigaste i deras liv. Vi gick snart hem igen och firade både Shabbat och Jom Kippur på ett sätt som kändes både värdigt och för oss rätt och riktigt. Vi till och med blåste i SHOFAREN...

Well......jo, jag tänker minst en gång om dagen att det bästa förmodligen vore att skrota den här bloggen. Det är ju heller ingen regelrätt blogg med alla diverse tillbehör, utan mer en plats att skriva av sej på. Kanske låter jag den stå kvar lite till även om påfyllningen även i fortsättningen blir sporadisk. Det är nu helg i Israel. Storhelg. Jag kommer ihåg när jag jobbade som sjuksköterska i Sverige så fick man dubbel lön när det var storhelg. Jag tvivlar på att de har liknande förmåner här. Kanske är det den stora voluntärstyrkan som får göra en insats i stället. Voluntärtraditionen är oerhört stark här och den försiggår oftast i det tysta. Under förra sommarens krig kom den dock i dagen och dess spridning, effektivitet och kraft var mycket imponerande. Helg. Vad gör israelerna när det är helg? Jag frågade en gång en kibbutsmedlem vad övriga kibbutsmedlemmar gör på Shabbaten. "De sover," var svaret. När israelerna inte sover så sjunger de. I tre av de största TV-kanalerna var det sångprogram i kväll. På bästa sändningstid. Allsång, solosång, körsång m.m. Vad man som stel svensk mest slås av är publikens reaktioner. Den inte bara sjunger med utan den lever med. De älskar sina sånger och sina sångare och det är ingen som käckt behöver slänga ur sej "... och nu klämmer vi alla i..." Alla gör det ändå. Man inte bara sjunger med - en del dansar till sångerna med uppsträckta händer, en del kryper ihop tillsammans. Du ser människor som sjunger med tårar i ögonen och andra mumlar lite blygt texterna alla kan så väl. Vad är det för ett folk vars högsta önskan är att fira sin helg med sång? Inga alkoholångande skrän-och skrålsånger för det som finns i vattenflaskan är just - vatten. Att sjunga ger gemenskap och är kanske dessutom något av en flykt från en otrygg och oviss vardag. Sångerna handlar ofta om det som saknas allra mest - en fredlig framtid. Man sjunger och önskar och önskar och sjunger. De handlat också om krigen som varit och om människorna som på grund av dessa krig inte finns mer. Sorg och saknad lindras av sång - och det vet man. Man sjunger, man lever och sjunger sedan ytterligare en stund. - En person frågade mej om jag hade en blogg och eftersom frågan gav mej dåligt samvete så skrev jag ovanstående.