I Gilboas skugga

"Fundringar" kring den eviga konflikten med utgångspunkt från vardagen.

12 augusti 2007

Så här kan det gå när man inte insupit erforderliga mängder vänsterpropagandistiskt israelhat. - Var vecka trasslar sej hundratals flyktingar från Afrika hit till Israel. Från Sudan och inte minst från Darfur. Muslimska flyktingar. Varför ställer sej ingen frågan varför de inte stannar hos sina muslimska bröder i Egypten eller fortsätter till andra trosbröder i t.ex. Syrien. Varför vill de till "apartheidlandet Israel?" Förmodligen för att deras hjärnor ännu inte blivit förgiftade av snedvriden ryggmärgssympati med småcharmiga, lätt orientaliska diktaturer som sprider en förförisk doft av "Tusen och en natt." De väller in över gränsen mot Egypten där det finns ett avskiljande stängsel endast på begränsade avsnitt. Delar av det stängsel som finns liknar möjligen trädgårdsstaketet du har där hemma som skydd mot grannens ilskna hund. Det mesta är ren och skär öken. - Var det någon som trodde att Israel är en vän av stora, stygga stängsel och murar? Som regel inte. Bara där de behövs i överlevnadssyfte och på platser där de har avsedd effekt. Om sudanflyktingarna verkligen vill komma till en apartheidstat får de fortsätta lite "snett upp till höger" - till Ramalla med omnejd. Om det någon gång kommer att bildas en palestinsk stat där så kräver araberna att området först etniskt rensas på alla judar och allting med judisk anknytning. Däremot - araberna som nu bor i Israel och som en gång drogs hit som myggor till lägerelden när öknen började blomma och framsteg kunde skönjas som inget annat land i omgivningen kommit i närheten av - de har medborgarskap, rösträtt, ministrar i Knesset, sjukvård, skola samt rätten att förolämpa, förnedra och motarbeta staten som föder och göder dem utan att bli lynchade på torget. Detta och mera därtill har spritt sej bland de sudanesiska flyktingarna som bara fortsätter att komma.

03 augusti 2007

"A common thread runs through Olmert and Barak's fairytales. The Israeli public has no role to play in either of them. Both policies start from the assumption that the interests and opinions of the public are irrelevant and its participation in crafting and implementing national policies is undesirable. For Olmert and Barak, the citizens of Israel are mere spectators in their government-produced reality TV shows." Caroline B. Glick again. Den kvinnan är mycket säregen. Hennes tankevärld är klar som kristall och mest fascinerad är jag av att hon inte är smittad av all desinformation vi andra så lätt blir drabbade av. Det finns ingen del av samhällslivet hon duckar för även om politik är det hon skriver mest om. Många gånger har man önskat att hon satt i en beslutsfattande position, som minister eller liknande, men kanske har hon ännu större genomslagskraft genom sina frekventa och av sanning och kunskap genomlysta artiklar hon nu har möjlighet att sprida som fri skribent. - Caroline B.Glick, dina många läsare önskar dej fortsatt kraft och mod att även i fortsättningen släpa upp dyngan i dagsljuset för alla att beskåda. Kanske blir det droppen som urholkar berget och slänger allt falskspel i sjön. Nya strukturer börjar byggas och gräsrötterna känner åter att landet är värt att försvaras i både ord och handling.