Det gäller att ta saker och ting i sin rätta ordning. Palestinierna anfaller Israel Palestinierna fortsätter att anfalla Israel Palestinierna utökar sina anfall mot Israel Israel börjar försvara sej och som ett brev på posten kommer palestiniernas fördömanden att Israel har oförskämdheten att vilja försvara sina medborgare mot ett oprovocerat våld. Det kusliga i denna upp-och-nervända värld är att väldigt få ser det absurda i det nu så välkända handlingsmönstret. Palestiniernas ord är lag för resten av mänskligheten och det kommer aldrig på tal att något de säger möjligen skulle behöva kontrolleras med en mera vederhäftig källa. Nej, rakt av blir det publicerat som dagens "sanning." Rubriken i nästa tidningsupplaga lyder "Israel anfaller de försvarslösa palestinierna med tungt artilleri" - eller något liknande. Idiotliberalismen har för länge sedan slutat att använda hjärnan till vad den är avsedd för utan reagerar enbart med ryggmärgen. Resultatet blir därför ofta infantilt och mycket förutsägbart. När Israel är i underläge så lägrar sej den talande tystnaden men när måttet är rågat och Israel står upp för sitt försvar då höjer "tyckasynd-liberalisterna" sina röster mot den tålmodigaste av alla stater - Israel. Att söka blidka dessa människor är som att kasta pärlor för svinen, de bara VET att Israel är boven och att de stackars palestinierna är offren. Visst kan man säga att palestinierna är offer men inte i förhållandet till Israel. De är offer för sina ledares makthunger och korruption och nu på senare tid genom Hamas har de blivit offer för den radikala islamismens hatkultur. Hur man än vänder och vrider på problemet så ser framtiden ganska dyster ut. - I kväll är det Shavuot och i Israel är det fest. Jo, du hörde rätt. Fest. Även i Sderot tror jag de försöker festa runt lite även om leendena blir lite stela och alla springmuskler är på helspänn för att snabbt som ögat ta skydd när "tseva adom" ljuder. Haniya pratar om vapenvila under utpressningshot genom ena mungipan och genom den andra säger han att de aldrig kommer att ge upp sin strid mot Israel. Slutresultatet kan bara bli seger eller martyrdöden... Skönt med en ordentlig festhelg då man kan glömma palestiniernas fanatism för en stund och leva ett normalt liv bland dammtussar och matinköp och planera för kommande hederliga vardagsåtaganden.

... och galenskapen fortsätter. Den lilla dammiga staden Sderot har blivit bombad ganska regelbundet den senaste veckan och i kväll fick gentlemännen i Hamas en önsketräff på en 40-årig kvinna som bara dog. Livet leker och i Gaza är det fest. Nu när israelerna långt om länge börjat försvara sej så tycker Hamas det kunde vara lämpligt med en vapenvila så de kan hämta andan i lugn och ro. De kvider inför FN, EU och andra offer med lite eller inget förstånd att de nu måste pressa Israel att inte reagera på deras intensiva bombuppvaktning. Galenskapen når nya höjder. De vet naturligtvis bäst själva hur de kan undvika de israeliska helikoptrarna men den lösningen är totalt ointressant. Inte vill de sluta att skjuta sina Kassamraketer och inte vill de sluta med sin giftiga hatpropaganda. En vapenvila för dem innebär nu som tidigare att israelerna upphör med sina aktiviteter medan de skjuter av lite Kassamraketer när andan faller på eller när Mashal uppe i Damaskus tycker det kunde vara lämpligt. Folk utan någon tillstymmelse till självständigt tänkande faller lätt i farstun och tycker att vapenvila är ett så vackert ord och borde ge fördelar för båda parter. Att Hamas mest tänker på att i lugn och ro förstärka sina vapenförråd via hemmagjorda transportvägar över jord och under jord vid gränsen mot Egypten besvärar inte så många. Vapenvila låter ju så idylliskt - som om att nu ska allt bli så bra, så bra. ... och galenskapen fortsätter.

Det ligger definitivt fel i tiden. Dåligt planerat och helt utanför ramarna. Vem vågar låta det nuvarande ledarskiktet leda en större operation i Gaza och den intensiva träningsperiod IDF nu är mitt uppe i innefattar inga live-övningar i Gaza. Att Hamas inte tar hänsyn till israelisk planering gör väl ingen förvånad och den handlingsförlamning regeringen visat under en längre tid inger verkligen inte något förtroende. Speciellt inte för invånarna i Sderot och närliggande kibbutser och samhällen. De visade i kväll i nyheterna hur människor slogs om platserna i de bussar som skulle föra dem ut från stridszoonen, familjer splittrades och ingen förstod riktigt hur det hade kunnat gå så här långt - att de långsamt blivit allt mer försvarslösa. Vår "keilo"-försvarsminister Peretz vandrar från det ena sammanträdet efter det andra och ler som om allt var under kontroll. Kanske tror han verkligen att allt är under kontroll? Strategiskt tänkande är nog en företeelse som inte ligger naturligt för den mannen. Olmert slirar och slirar, tar en dag i sänder och handlar först efter det att han kollat vart vinden blåser både här och i Condis virtuella värld. Livni då som är så klok och förståndig...... eller var vi bara bedragna av skenet? Kanske är det vi ser av henne idag vad som händer när en helt vanlig människa stått under Olmerts inflytande en längre tid. Felriktat hänsynstagande blandat med feghet. Vad återstår? Bibi??? Han vill helt stänga gränserna till Gaza, stänga av vattenleveranser och elektricitet och på så sätt straffa ut Hamas. Kommer Hamas sedan att lägga ner sina vapen och börja samarbeta som normalt folk? Naturligtvis inte. Som någon sa - hur lägger man grunden för en överenskommelse med en fundamentalistisk/radikal organisation som anser att höjden av lycka är att bli martyr för sin "sak". Utan "saken" är de ingenting och med "saken" är de styrda endast av gudar. Blott en dag ett ögonblick i sänder - ja, det är nog det enda rimliga förhållningssättet när vi vanliga gräsrötter ändå inte kan påverka händelsernas utveckling. För det kan vi väl inte...???

Osäkerheten är det enda som är riktigt säkert i Israel i dessa dagar. Flytande gissningar blandas med okvalificerat "vetande" och allmänt tyckande frodas i varje gathörn. Eftersom allt händer med ljusets hastighet här så finns det ingen som ger sej tid att utarbeta långtgående riktlinjer som stöd för ett optimalt handlande i ödesmättade situationer. "Yehiye beseder-syndromet" är absolut heltäckande. Varför har Israel bara en avsaltningsanläggning medan man bygger liknande anläggningar åt andra världen över? Svar: Ingen politiker varken vågar eller vill göra åtaganden som i längd överskrider den närmast framförliggande tiden. Han vet av erfarenhet att i morgon kan han vara arbetslös och vill då inte stå som ansvarig för en satsning som i den nya situationen kan uppfattas som oansvarig och irrelevant. Alltså fortsätter befolkningen att hoppas på en vinter rik på regn trots att torråren alltid är i numerärt överläge. "Yehiye beseder"- det ordnar sej. I politiken är det likadant - vem vill satsa stora pengar på en armé som största tiden ägnar sin kraft åt att skrämma bort stenkastande småpojkar. Nej, här skulle det sparas och spara det gjorde man. Man sparade så rejält att man inte ens bibehöll status quo. Träning drogs in och utrustning rostade sönder men likaväl blev Olmert informerad om att allt var under kontroll och att Hizballah skulle vara ett minne blott efter en snabb insats av denna oövervinnerliga armé. Naturligtvis hade varken Olmert eller Peretz några egna uppfattningar om sakernas rätta tillstånd, båda var ju noviser på området. Halutz då? Visste han? Ingen aning? Vem visste? Vem höll tyst? Vem borde sagt något? Vem borde skrikit högt? Hur kunde det bli så fel även om folket i landets ledning endast var svaga medelmåttor? Även en svag medelmåtta borde ha kunnat undvika de flesta av fällorna landet föll i under sommarens krig. - Rent moraliskt är det naturligtvis ren bankrutt att låta brist på kunskap och uselt omdöme få bli orsaken till alla dessa unga killars död. Familjer som aldrig kommer att sluta sörja och aldrig kommer att bli övertygade om att de dog av yttersta nödtvång. En hedersam död, javisst, men inte en nödvändig död. Detta kan aldrig förlåtas och om man försöker förstå bakgrunden blir bilden bara ännu grymmare. Olmert har som statschef det yttersta ansvaret vilket han också tagit på sej. Hans ansvarstagande har dock begränsat sej till ord för till handling räcker inte hans moraliska styrka. Hans ursäkt är att han själv vill lägga till rätta bristerna som visade sej under kriget. Den mest förödande kritiken som Winogradkommissionen gav Olmert var att han inte varit i stånd att ta de riktiga besluten och helt allmänt visade prov på gravt dåligt omdöme. En basal fråga är nu hur Olmert själv ska kunna reparera sitt dåliga omdöme som antingen är konstitutionellt eller frukten av ett långt liv i maktens korrumperade korridorer. Det står klart för var och en att det ska till nya kvastar vilket det nuvarande ledarskiktet inte har någon som helst förståelse för. Slutsats: Om de inte förstår behovet av nya kvastar så förstår de heller inte vad som nu är en absolut nödvändighet för landets fortlevnad.

Vi har ett citronträd just utanför sovrumsfönstret och grenarna bär nu samtidigt både gamla och nya frukter. De illgula och övermogna trängs med de mindre och fortfarande gröna citronerna. Om du vill få igång blommningen ska du plocka bort alla gamla frukter och hela trädet blir uppfräschat. Du går en ny vår till mötes. Varför kan inte naturens visdom få prägla idéerna hos regeringsfolket? Inget gott kan komma ut av att fortsätta att plåstra om dessa i mer än ett avseende så misslyckade ministrar. Winograd gav ju sin skarpaste kritik just av det undermåliga omdömet som präglade besluten under krigsperioden förra sommaren. Nu heter det att alla misstag som gjordes ska repareras på löpande band men HUR REPARERAR MAN ETT SVIKTANDE OMDÖME??? Det är också avslöjande att det ska behövas en utredning innan man ens börjar fundera på att göra något åt de för resten av befolkningen så uppenbara brister som kom i dagen under krigsveckorna. Kan de nuvarande ministrarna handla enbart när de har kniven mot strupen då vill åtminstone jag plocka bort varje gammal citron från regeringsträdet, sätta igång blommningen och sedan med stigande tillförsikt följa hur nya, kraftfulla och allt gulare citroner växer fram.

O Winograd, o Winograd wie grun sind deine Blätter...... på dålig tyska. I går blev en liten, torr man utan hals men med spetsiga djävulsöron världsberömd, eller i alla fall nästan. Han satt där på podiet i den stora officiella byggnaden med sina fyra lika käcka kamrater och läste rapporten om vad som tilldragit sej haver med stark och klar stämma. Klara tankar som formats till klara ord med självklar innebörd för alla att förstå. Imponerande. - På hebreiska heter jordbävning "reidat adama" och det är ett ord man ofta hör nu i den efterföljande politiska tsunamin. Först fanns det bara en enda självklarhet - alla de styrande skulle ut fortare än kvickt. Alla var överens. Allt var så enkelt. Varje skribent valde sin personliga vinkling när han snabbt slutförde sin artikel. Olmert ut, Olmert hem, Olmert slut, Olmert skäms, Olmert ... Så småningom började någon fråga sej och andra vem som skulle komma i stället för Olmert. Då blev det strax lite knepigare. Det finns ingen frälsare israelerna kan enas om och som utan vidare skulle få merpartens stöd. Det finns många småpåvar som naturligtvis har sina fans men det verkar heller inte vara den nödvändiga lösningen. Bibi då? Ja varför inte. Han hade 34% stöd av folkgenomsnittet härom dagen och det är ju inte fy skam. Själv tror jag det skulle kunna bli riktigt bra, speciellt om han gör Yoval Steinitz till sin försvarsminister. Silwan Shalom skulle kunna få tillbaka sitt gamla jobb som utrikesminister o.s.v. Kruxet är att han har många ovänner, ovänner mer stort O. En slogan hörs ibland som säger: "Vem som helst utom Bibi" och det är ju inte så uppmuntrande. Jag har inte fått något riktigt grepp om varför, men folk som var med på den tiden då han var premiärminister sist har något fundamentalt emot honom. Att han kan jobba bra bevisade han ju under sina år som finansminister och att han förstår hoten från omvärlden det vet vi. Han tillhör ju också det fåtal här som kan artikulera Israels synpunkter till omvärlden. Folk lyssnar på Bibi. Måtte det inte bli så att vi sitter där vi sitter med Olmert säkert i sadeln för att en del satt sej i sinnet att för allt smör i Småland inte ge Bibi en ny chans. - Dessa dagar är farliga dagar. De som inte älskar oss runt våra gränser ser till sin förundran hur Israel skrumpnar till ande, kropp och själ. Visst vore de idioter om de inte tog vara på detta gyllene tillfälle att ge oss ett tjuvnyp eller något ännu värre. Hoppas de inte läser detta utan i stället njuter av våren med en härlig picnic i det gröna.