Helgtider. Storhelgtider. Vi har nu avverkat Rosh Hashana(nyåret) och igår var det Jom Kippur. Jom Kippur är en mycket speciell dag och då tänker jag inte bara på kriget som utbröt på just den här helgdagen klockan två på eftermiddagen för 34 år sedan. Jag tänker mera på vad den dagen under århundranden betytt för det judiska folket och för dess sammanhållning och fortbestånd. Här på kibbutsen har vi en liten synagoga som endast träder i funktion vid rejäla högtider. Jag övertalade min ateistike men bibelsprängde make att gå ner och uppleva lite av atmosfären. När vi närmade oss såg vi, inte direkt strida strömmar av folk, men par och mindre grupper av folk på väg till Guds Hus. Människorna var som regel klädda i vitt och en del hade sina böneschalar slängda över axlarna och bönböckerna i handen. Det var en underlig känsla att se folk man vanligtvis ser i sina arbetskläder nu renskrubbade och vitklädda för att fira högtid. Omtumlande. Det kom också många vi inte kände från andra kibbutser och även gäster från längre bort. - Det var någonting i deras ansikten som gjorde att jag, som inte på något sätt är judinna, kände ett utanförskap jag inte riktigt kunde förklara. Jag lever ju ett judiskt kibbutsliv och har blivit en del av en mycket judisk och bullrande stor familj men den religiösa delen av judendomen var jag inte delaktig i. De hade något jag inte hade. Någonstans gjorde det lite ont för jag såg ju och förstod att den gemenskap de delade var det viktigaste i deras liv. Vi gick snart hem igen och firade både Shabbat och Jom Kippur på ett sätt som kändes både värdigt och för oss rätt och riktigt. Vi till och med blåste i SHOFAREN...