"Släpp fångarna loss, det är vår..." - eller ett moraliskt dilemma. - En person eller organisation, ”någon”, utför en allmänt erkänd kriminell handling av värsta slag och plötsligt verkar det vara enligt spelets regler att de ska belönas. "Någon" i det här fallet är Hamas. Kidnappning. Människorov. Kidnapparna använder sej av sin gisslan för utpressning. De vill ha ut fångar ur fängelserna trots att de faktiskt sitter där av vissa orsaker. Många har mördat judar bara för att de var judar. Omvärlden reagerar inte nämnvärt på den kriminella akten, utan i stället uppmuntrar man offret, Israel, att förhandla med förövarna och på så vis belöna dem för deras brott. Inga försök görs att ställa förbrytarna inför rätta eller att med kraft kräva att de omedelbart släpper sin gisslan. - Är detta moraliskt önskvärt? Nej, det är moraliskt ruttet! - Är detta ett allmänt accepterat sätt att förhindra att det händer igen? Jag tror inte det. Jag anser detta handlingssätt vara moraliskt förkastligt - och FEGT. Först måste man kalla det för vad det är, en kriminell handling av synnerligen grov karaktär, och därefter skall det beivras enligt internationell lag och praxis. Naturligtvis talar jag om de kidnappade värnpliktiga Gilad Shalit, Ehud Goldwasser och Eldad Regev.