Tid har ju som bekant en förmåga att flyga iväg. Igår hade vi besök av en väninna från Sverige som för några månader sedan flyttat hit för gott. En stark och modig kvinna som jag beundrar mycket. Vi gladdes med henne när hon nu fått både medborgarskap, bostad, arbete, sjukförsäkring och ett bankkonto och vi förstår att det introduktionsprogram Israel erbjuder sina nya immigranter verkligen fungerar. Omedvetet jämför jag hur palestinier, som av olika skäl tillbringat decennier i våra grannländer, blir behandlade där. De lever där som fredlösa utan att höra till och får jobba bara med sådant som ingen annan vill göra. Deras enda status är ett medlemskort i UNRWA. Denna skamfulla organisation har utan samvetsnöd lagt palestinierna i våra kringliggande arabiska länder i malpåse och därefter dränkt in dem i rikliga mängder naftalin. Vad denna hantering kostar är summor som knappast någon kan rättfärdiga och en intressant detalj är att endast småsmulor kommer från arabländerna. Att arbeta på deras anpassning i den miljö där de tillhandahållit sina nya generationer vore dem fjärran. Detta skulle ju kunna dra till sej arabernas vrede då det kunde uppfattas som en lättnad av trycket mot Israel. Enligt deras moral rättfärdigar orealistiska krav på Israel bristen på ett värdigt liv för den palestinska gisslan. - Vad gäller att ta hand om flyktingströmmar i vår region har israelerna gjort mer än sin del. De har tagit emot judiska flyktingar från arabländer i ungefär samma storleksordning som de utspridda palestinierna men har sett till att de inlemmats som fullvärdiga medlemmar i samhället. Detta till en kostnad på kort sikt av astronomiska värden men på längre sikt är det naturligtvis en vinst både nationalekonomiskt och mänskigt. Länge leve medmänskligheten.