Det känns lite underligt att bo i ett land där man pratar om "nästa krig" på samma sätt som man i Sverige pratar om nästa weekend. Ännu underligare är det att även det blir en vana och snart reagerar man inte. "Nästa krig" - jaha, det får väl ordna sej på något vis det också. Vilken av oroshärdarna som kommer att flamma upp först kommer förmodligen att bli en överraskning för allting händer så snabbt här. Hamas, Hizballah, Syrien, Iran eller kanske något helt annat. Kanske rent av ett krig med Solana. Han har ju tydligt nog valt sida och pushar nu helt öppet för syriska fantasier. Han tycker att Syrien ska ta tillbaka Golanhöjderna så dom kan ta vid där de slutade 1967. Då satt de bekvämt tillbakalutade uppe på kullarna och sköt ner på arbetarna på kibbutserna nere på markplanet när andan föll på. Detta hade de hållit på med i 19 år, ända sedan de 1948 invaderade Israel. Efter det kriget höll de till uppe på höjderna där luften var som friskast och där skottlägena var perfekta. 1967, på den sista dagen av 6-dagarskriget, var Israels tålamod slut och på en (1) dag var denna plåga för idogt arbetande kibbutsnikar över. Fredagnatten togs i anspråk av trupp- och materielförflyttningar och under lördagen nådde israelerna det mäktiga Hermon. - Nu tycker Solana att det är dags för syrierna att återuppta beskjutningen av norra Israel och med detta tillkännagivande har han förverkat sin rätt att i fortsättningen ha något som helst inflytande över Israels handlande. Europa är psykiskt sjukt och ekononomisk hänsyn överträffar vida moralisk klarhet och styrka. Arabisk olja till hyfsade priser är viktigare än den judiska statens överlevnad.