Traditioner känns ju inte alltid så inspirerande, med ett undantag - om man skapat dem själva! I kväll är det Erev Shabat, sabbatskvällen som är inledningen på sabbaten. Redan på morgonen ligger det något alleles speciellt i luften, alla förbereder sej på olika sätt för firandet av vilodagen. Man ser främlingar vandra runt på kibbutsen som antingen är medlemmarnas gäster eller kommer från andra delar av landet och har hyrt in sej på vårt hostel över veckoslutet. Strax efter lunch lägrar sej den stora tystnaden över kibbutsen då folket drar sej tillbaka för några timmars vila efter en mer eller mindre jobbig vecka. Denna tystnad påminner mej om min barndom då det var vanligt att man arbetade halva lördagen. På hemvägen rusade man in i affären för att rafsa åt sej det man tidigare glömt och först därefter drog man sej inom hemmets väggar och lördagstystnaden satte in. - "Singing tonight" - påminner mej Jacob om och det innebär att vi sätter oss vid baren och placerar två äkta stearinljus från IKEA framför oss. Flaskan med det söta vinet kommer fram och TV´n slås av. Jag tänder de två sabbatsljusen och sedan sjunger Jacob tre utvalda sånger och jag hjälper till allt efter inspiration och "komihåg". Dessa sånger har många år på nacken och man känner de berömda historiska vingslagen. "Le haim, Shabat Shalom..." och vi har gjort mycket mer än enbart vår plikt. Det är en skön stund som vi båda mår bra av och efterspelet inbjuder ofta till samtal som står lite över och är lite djupare än det vanliga vardagstjattret. Vi blåser ut ljusen och ceremonin är över. Ceremonin som vi själva skapat och som just därför betyder långt mer än påbud och diverse trist slentrian. Vill vi kan vi gå ner till matsalen och äta en rejäl middag med det där lilla extra. Folk har klätt upp sej och ljudnivån är ganska hög för ingen är för gammal eller för ung för att deltaga. De gånger vi tar oss i kragen och går ner och äter vår kyckling så är vi väldigt nöjda efteråt. Magen är välfylld och samvaron har tillfört ytterligare en dimension till sabbatsfirandet. De allra flesta gånger erkänner vi dock att vi trivs alltför bra hemma och vill gärna uppleva vår egen ceremoni gång efter gång efter gång...