I Gilboas skugga

"Fundringar" kring den eviga konflikten med utgångspunkt från vardagen.

19 april 2007

Plötsligt en morgon böljade hela kibbutsen i blå-vitt badskum. Det har ingenting med Konsum att göra utan handlar mera om flaggor. Allt upprättstående med självaktning - telefonstolpar, husgavlar och bilar - har hängt på sej en eller flera israeliska flaggor och effekten är bedövande. Vardagslivet sveper numera fram på blå-vita vågor och en ordentlig feststämning börjar infinna sej. Det handlar om förberedelser för firandet av Självständighetsdagen i början av nästa vecka. - Jacob, min man, berättade hur de firade åren strax efter självständigheten 1948 och då var det raka rör som gällde. Jacob var aktiv i armén samtigt som han hade hand om säkerheten på kibbutsen och han berättade utan krusiduller hur han samlade på sej (!) ammunition från olika depåer för att sätta ordentlig sprätt på firandet hemmavid. Han tog med sej några kompisar och riggade upp ett par kulsprutor på taket till klubbhuset och när mörkret föll så sköts det salva efter salva med självlysande ammunition. De hade också tillverkat hemmagjorda bomber i tunnor där eldslågorna slungades upp i luften mer än 40 meter till möjlig förnöjelse för folk och fä. Jag frågade lite försynt om alla verkligen uppskattade detta och efter att ha svarat jakande på frågan så kröp det så sakteliga fram att det fanns röster som tyckte att han skrämde upp barn och andra helt i onödan. Detta hindrade dem naturligtvis inte från att fortsätta med samma upptåg år efter år. Man kan tycka vad man vill om dessa tilltag och det är helt klart att man inte var ute efter några delikata effekter. - Nuförtiden firar vi med samling på baseballplanen där det sjungs och dansas värre. Unga och äldre i en salig röra. Slutligen det magnifika fyrverkeriet - det absolut bästa jag någonsin sett. Jacob och jag brukar lägga oss på rygg i gröngräset och titta på det och vederbörligen utropa ooooohhhhhh och aaaaahhhhhh när tempot blir allt häftigare. - Jag kommer ihåg för några år sedan när det var oroligt i Jenin som ligger just på andra sidan av Gilboas berg. När kibbutsens fyrverkeri sprakade som bäst så överröstades det ibland av kulsprutesmattret och lysbomberna från Jenin. Detta blandades på strategiska ställen med en dov artillerield. Ibland visste vi inte riktigt vad vi hörde och såg. Den kvällen var inte riktigt lik andra självständighetskvällar.