LIVSNÖDVÄNDIGT TÅLAMOD Jag tror inte det finns några tålmodigare människor än israelerna! 2.053 Kassamraketer har skjutits in över Israel sedan uttåget från Gaza sommaren 2005. 296 sprängladdningar har lagts vid vägar och andra ställen där folk väntas dra fram. 143 ospecificerade attacker har utförts under samma tid. Mer eller mindre avancerade tunnelsystem har grävts ut under stängsel och gränsövergångar för att frakta vapen, explosivt material, pengar och även människor. Vad har då israelerna gjort under samma tid? Jo, i början kände de skyldigheten att försvara sina medborgare tungt och gav sej i kast med de kriminella förövarna. På senare tid har de dock mestadels bara – tittat på! Knappast ens vänt andra kinden till, allt medan Kassamraketerna fortsätter att falla. Kanske, kanske, kanske ändå... Vardagslivet här har p.g.a. ovanstående fått en ibland ganska makaber inramning. Om jag vill gå in i ett varuhus för att köpa en tub tandcreme måste jag först stå i kö, sedan gå igenom en metalldetektor och därefter få väskan genomsökt. Likadant är det om jag vill besöka en restaurang eller annan allmän plats. På flygplatsen är det köer, utfrågningar, säkerhetskontroller och - ännu fler köer. T.o.m. svensktrygga IKEA har en noggrann säkerhetskontroll innan du blir insläppt bland bokhyllan Billy och soffan Klippan. Detta har inget med paranoia att göra utan verkligheten har visat att det är nödvändigt eftersom alternativet är att bli offer för palestiniernas hat. Och hatas gör det. Dessvärre har minst en generation uppvuxen på hat i stället för kärlek gått förlorade. I politiska brandtal hatas det. I palestinska skolböcker hatas det. I media hatas det. I demonstrationer hatas det. I kniv- skjut- och bombdåd hatas det. I den eviga produktionen av bombbälten hatas det. Israelerna finner sej tålmodigt i alla säkerhetsarrangemang och fortsätter, mot alla odds, att hoppas på en något fredligare framtid.