EN LYCKAD DAG FÖR HAMAS – OCH FÖR NORGE? Vad är det som förenar länder som Norge och Iran? Jo, båda länderna är ivriga medarbetare till Hamas, både moraliskt och kapitalmässigt, i dess föresats att avsluta kapitlet Israel. Kanske var de inblandade redan den 2:e maj vid middagstid, år 2004? Då öppnade modiga, maskerade Hamaspojkar eld mot en privatbil i Gaza med en mamma och hennes fyra små döttrar. Mamman hette Tali Hatuel och var 34 år och döttrarna hette Hila, 11 år, Hadar, 9 år, Roni, 7 år och slutligen Meirav, 2 år. Nej, riktigt slut var det inte för i Talis mage fanns ännu ett litet barn som höll på att växa till sej. Terroristerna öppnade eld från flera håll och först träffades Tali som föjldaktligen körde i diket. Då först vågade de sej ända fram till bilen och riktade den ena kulkärven efter den andra mot flickornas små försvarslösa kroppar tills de var säkra på att uppdraget var slutfört på ett lyckosamt sätt. - Efter denna händelse var det fest bland Hamasfolket i Gaza. Kakor och godis delades ut på gator och torg och vapnen smattrade till hjältarnas ära. Detta blir resultatet när man försöker göra radikaler till moderater, terrorister till frihetskämpar, seriemördare till förhandlingspartner och när man kallar total anarki för diplomatiska framsteg. Kära Norge, man kan inte både ha kakan och äta den. Man kan inte säga att man vill få ett slut på terrorn samtidigt som man med alla medel stöder den regim som bara för några veckor sedan i sin regeringsförklaring stolt proklamerade att de ansåg som sin legitima rätt att med alla medel fortsätta sin våldsamma kamp. Den kampen som bland så många andra oskyldiga offer brutalt ändade livet för Tali, Hila, Hadar, Roni, Meirav och det lilla barnet i Talis mage som inte ens hann få ett namn. Publicerad i rumphugget skick i KvP mars 30, 2007