Jag vet inte om det är ett vedertaget uttryck eller bara något min käre make använder sej av när han går bet på att rationellt förklara ett arabiskt beteende. Orientalia. Vi västerlänningar vill gärna kunna förklara allt och använda oss av ett rationellt tänkesätt och vi blir ganska vilsna när något förkunnas en dag för att med inträdandet av nästa dag finna att det som sades dagen innan inte alls var menat som det sades. Ord uttalades men när de väl var sagda hade ingen ansvar för dem längre och ingen var heller förvånad över dessa sakernas tillstånd. Orden har sitt eget liv helt fristående från dess egentliga mening. Orientalia. Abbas lovade i sitt senaste tal i FN att den palestinska samlingsregering han ämnade upprätta kommer att erkänna Israels rätt att existera - varför vi behöver en verifikation av något självklart från dem är en annan fråga. Abbas lovade president Bush före deras allmänna val för ca. ett år sedan att det var lite knepigt för honom att ta itu med Hamas innan valet (han var ju liksom lite upptagen då), men efter valet skulle det gå som en dans. Abbas hävdar att han helhjärtat står bakom "Färdplanen" men hans uttalanden visar att han inte stöder vad den innehåller t.ex. att bryta sönder terrorn, upphöra med nedsvärtningen av judar i diverse PA-media samt att i ett senare skede förhandla fram en stat med provisoriska gränser. Trots dessa klara ställningstaganden hävdar han att han fortfarande vill satsa på "Färdplanen". Är inte logiken lite på villovägar här och varför vågar ingen påtala denna brist på rim och reson? Orientalia. - Jag läste när jag var mycket ung sagan om "Tusen och en natt" och tyckte väl att den var ganska så vågad då. Vacker men vågad. Ibland tror jag att det orientaliskt vackra från denna saga fortfarande genomsyrar den arabiska kulturen. De vet vad västvärlden vill höra och säger det med vidöppna ögon, de vill ju inte göra någon besviken. Att det saknar substans, relevans och logik gör oss aningen förvirrade. Vi vill ställa någon mot väggen men gör det inte och det hela blir en pseudohändelse eller kanske rent av - en vacker saga. Orientalia. Situationen i vår del av världen kräver mer än sagor men att överbringa "the hard stuff" på ett bräde slår också fel och här finner vi åtminstone en del av orsakerna till den stagnation vi är omgivna av där ett enda litet steg frammåt verkar vara att begära för mycket.