I Gilboas skugga

"Fundringar" kring den eviga konflikten med utgångspunkt från vardagen.

02 juli 2007

Visst är Sverige fantastiskt...!!! Framför allt så är det GRÖNT. Det tar några dagar för ögonen att vänja sej när man kommer från ett ställe där det gröna endast är ett minne blott. Nyinflugen till Sverige tyckte jag allt var illgrönt och njöt av denna klorofyllanhopning i fulla drag. Sen vande man sej, som man gör med både bra och dåliga ting. Underbart att träffa gamla godingar och andas in både skogsdoft och ladugårdsatmosfär, men när det var dags att återvända till landet utan premiärminister så var det en känsla som hade ganska mycket med rätt-och riktigt att göra. Man vet nog egentligen var någonstans i tillvaron man ska befinna sej och för min del så är platsen just här. I Gilboas skugga. Det där med "...... utan premiärminister" tarvar förmodligen en förklaring. Har du lyssnat på israeliska nyhetssändningar i kväll så vet du, men för er andra så handlar det om att enligt den judiska kalendern så är det exakt ett år sedan Israel blev anfallet av Hizballah och kriget sparkade igång. I dag har det varit minnesstunder på lite olika ställen med många både talare och lyssnare. Han som skickade ut pojkarna i kriget utan några större samvetsbetänkligheter brydde sej dock inte. Olmert föredrog att stanna hemma av skäl så idiotiska som säkerhetsmässiga betänkligheter. Vad var han rädd för? Att de som fortfarande sörjer sina barn och män skulle bära hand på honom? Förmodligen var han i stället orolig för att någon skulle genomskåda hans billiga polityr och be honom dra dit pepparen växer på smattrande hebreiska. Nu satt han väl i sin svala berså med de sörjandes kvidande frågor på behagligt avstånd. - Jag hoppas detta blir ytterligare en spik i hans rutschbana ner från politikens torn och tinnar.