I Gilboas skugga

"Fundringar" kring den eviga konflikten med utgångspunkt från vardagen.

17 juli 2007

Hade jag varit Abbas hade jag känt mej oerhört förolämpad och förnedrad. Allt detta prat om att han behöver stöttas upp - som en gammal gärdsgård. Karln har väl varit med förr. Jag är helt övertygad om att han vet vad han gör och det han inte gör det gör han inte därför att han inte vill göra det. Om detta beror på själsliga svagheter eller för att han helt enkelt råkar känna sitt eget folk - det har jag ingen aning om. Det heter att Abbas inte vill eller inte kan, men visst kan han om han vill. När Israel av outgrundliga orsaker lämnade Gaza sa Abbas till sina vapenbärare att de skulle se till att evakueringen skedde under lugna former och så skedde också. Att helvetet sedan bröt loss är förmodligen en annan historia. Åter till den svage, stapplande men myssnälle Abbas. Nu ska han få sina presenter. För vaddå - undrar en oförstående? För att han som ledare för Fatah-partiet var delaktig i kidnappningen av Gilad Shalit? För att han som ledare för Fatah-partiet planerar att låta terrorpojkarna i Al-Aksa-Brigaden inlemmas i hans egna säkerhetsstyrkor och på så sätt få löningen säkrad. Betald av Sven Svenssons i Göinge kommun skattepengar. För att han som ledare för Fatah-partiet vänslats så till den milda grad med Hamasterroristerna att han accepterade att bli ett fikonlöv för en samlingsregering tillsammans med dessa gossar. För att han som ledare för Fatah-partiet lät Hamas ta över Gaza utan egentlig strid. Vapnen han nyligen fått av Codoleezza Rice lämnades i stort sett över på silverbricka. Tala om förödmjukelse - men han tänker säkerligen inte i de banorna. - Olmert som inte är direkt känd för några djupa eller intelligenta tankekedjor tror att nu är det rätt tillfälle att "stötta upp" denne man, hans sista hopp. Att knäppa stärkkragen på Abbas och att med alla medel få honom att leverera, är egentligen det enda som skulle kunna rädda Olmert. Naturligtvis kommer det (som vanligt) att gå åt skogen, primärt för att Abbas första prioritering inte gäller Olmert och sist men inte minst för att han känner sitt folk (som sagt) och vet vad som är möjligt och omöjligt "in the arab street."