Var det verkligen så hemskt? Förmodligen. Kanske värre. För några dagar sedan var det Tisha B´Av. Dagen då alla hemskheter drabbat det judiska folket. Enligt den judiska kalendern var det just den dagen som både det första och det andra templet förstördes och dagen är numera allmän fastedag. För två år sedan tog Sharons goda hjärta överhanden och han lät i sin nåd judarna i Gush Katif och andra byar i Gaza få "fira" den dagen i sina hem och i sin synagoga. Natten därefter började det väloljade maskineriet snurra. Ett hav av soldater och polis äntrade dessa blomstrande mönstersamhällen med order att plocka med sej invånarna ut - till varje pris. På kvällen fick vi i TV återuppleva dessa grymma ögonblick och i sanningens namn var det ibland svårt att veta vilka som led mest, de som skulle evakueras eller de som skulle utföra evakueringen. Båda var förtvivlade och många grät. Man försökte krampaktigt hålla modet uppe genom sång och dans och i den stora synagogan utspelades många helt overkliga scener. Poliser som ditkommenderats för att utföra ett jobb deltog i gudstjänsten och delade folkets förtvivlan. Björnkramar utan ord mellan rödögda poliser och "vanligt folk" sågs lite överallt. En familj där mannen deltagit i Israels alla krig tog fram sin uniform, sin hjälm och sin armegröna utrustning, slängde allt – bit för bit – framför muren av poliser som väntade på att tömma huset på levande människor. Efteråt när huset var tomt så spelade kameran genom rummen. Där var barnens rum, halvfulla kaffemuggar, tidningar, godispapper och TV´n påslagen, precis som om familjen väntades återkomma inom kort. En ung man fyllde en tomflaska med sand från sin trädgård innan han äntrade bussen mot en okänd framtid och en kvinna grävde upp några växter att ta med sej med sina bara händer. - De älskade sitt Gush Katif, Kfar Darom, Morag, Ganei Tal, Neve Dekalim, Netzarim, Alei Sinai m.fl. platser. Några dagar efter det att uppdraget var slutfört och alla dessa platser var helt människofria så anlände bulldozers och grävmaskiner för att fullborda förintelsen. Sen kom Hamas ...... och resten är en alltför välbekant historia. - Jag är inte beredd att moralisera just nu, men man förundras över hur ett "spinn" ur en enda mans hjärna kunde utvecklas till denna ofattbara och makabra katastrof som kommer att berättas och återupplevas i generationer.
I Gilboas skugga
"Fundringar" kring den eviga konflikten med utgångspunkt från vardagen.
<< Home