"Rejectionism" betyder väl ungefär att vägra. Var och en vägrar ju dessutom på sitt speciella sätt. Hamas vägrar att erkänna Israels rätt att existera överhuvudtaget men säger i utvalda ögonblick att de kan tänka sej en stat för palestinierna på delar av det hela - Jordan till Medelhavet, ni vet. De toppar erbjudandet med en "hudna", då dom under vissa förutsättningar lovar vara snälla under ett utvalt antal år. Allt för att bida sin tid. Fatah erkänner Israels rätt att existera innanför en konstlad stilleståndslinje med påpekar samtidigt att de nu urgamla palestinska flyktingarna som genomlevt decennier som politisk gisslan ska ha rätt att återvända till sitt äppelträd - förlåt olivträd - någonstans där nu norra Tel Aviv ligger. Detta är deras sätt att vägra en judisk stat, genom en massinvandring av palestinier. Är någon förundrad över att Israel inte har någon lust att välja? EU´s Solana säger att Hamas visst inte vill peta bort Israel, bara få lite mera land. (Det är väl inte direkt bristen på land som är arabernas mest akuta problem.) Jag tror inte för ett ögonblick att han är så naiv som han kanske verkar utan han är på sitt sätt i färd med att vägra bort Israel. Arma europeer som inte ser att de snabbt som ögat borde börja se om sitt eget hus om de inte vill att deras barn om några år ska tvingas be mot Mecka, som Vivianne Franzén från Ny Demokrati sa för ett antal år sedan. Då rasade den samlade svenska politiska korrektheten mot henne som en man och kanske anade hon inte ens själv då hur sannspådd hon skulle bli. - Jag har alltid gillat julen och här i ett land där ingen jul finns (knappt) så blir känslomönstret lite komplicerat. Ett av uttrycken är att jag först idag tagit bort julgransprydnaderna från granen/cypressen på altanen. Lite sorgligt men kanske bidrar det till ett extra kliv mot ljusare tider.