Katyushas gör faktiskt större hål än Kassam. Både i hus och i människor. - Nej, läget är inte riktigt detsamma. Det är liksom lite kärvare, lite knepigare. Går vi upp på en kulle här i närheten så ser vi en annan kulle där det hände - och där det fortfarande händer. Ett antal Katyushas landade och sen var inget som förr. Många förlorade sin vardag och en del sin framtid. Orsaken är att det bortom ytterligare några kullar finns någon som vill oss illa och som har fått maktmedel att genomdriva denna sin vilja. HezbAllah - NasrAllah, och allt vad de nu heter. Folk som utan att blinka krävde att Israel skulle belöna ont med gott. Efter att ha dödat åtta soldater och släpat med sej ytterligare två som gisslan så begärde NasrAllah att Israel skulle släppa ut fångar som faktiskt sitter i fängelse av vissa självförvållade orsaker. Israel såg ingen logik i resonemanget utan gav sej ut på en räddningsaktion. Om det lyckas blir inte bara de kidnappade pojkarna fria utan också Libanon. Åtminstone friare. Utan att gå in på delikata politiska spörsmål kan vi ändå slå fast att det nuvarande kriget inte gäller vare sej gränser eller landområden, utan är en kraftmätning mellan vår civilisation och den fanatisk/radikala islam. Som vanligt är det Israel som är det huvudsakliga hatobjektet och som får stå för grovjobbet, utan att bli påhejade av en speciellt stor publik. Som Ulf Nilsson nyligen skrev i Expressen:"Att vara optimist i det här läget är ren dårskap". Ändå är det just vad vi måste vara, speciellt nu. Så typiskt israeliskt. "Yehiye beseder" - det ordnar sej. Jag är alltid misstänksam när någon säger detta - som att sopa problemen under mattan. Idag har det dock blivit något något av en livlina. "Yehiye beseder".