Vad säger man till föräldrarna till en ung pojke som är kidnappad av en organisation vars medlemmar älskar att dricka judiskt blod. Ja, så stod (står?) det faktiskt på Hamas website strax efter valet i januari. Det där demokratiska valet ni vet... Hur säger man till föräldrarna att "visserligen gör vi allt vi kan för att få Gilad fri, men av princip förhandlar vi inte med terrorister?" Man har strax ett dilemma. Vad är viktigast, principen eller Gilads liv? Principen är säkert riktig och viktig men Gilads liv är ju också viktigt. Som föräldrar är dilemmat ännu större - det gäller deras barns liv. I Gilads fall har hans pappa höjt sej över dilemmat och stöder IDF´s nuvarande arbetsmetod att aktivt leta efter Gilad där man misstänker att han finns. Dagarna går och inte blir det enklare efter det att en annan ung pojke brutalt blivit mördad av sina kidnappare på Västbanken. Han blev skjuten i huvudet en timma efter det att hans kidnappare lagt beslag på honom. Föräldrarna frågade sej varför Gud tillät detta att hända men gav i samma stund också sitt svar. Gud lät det hända för att Han visste att vi skulle klara av det... Kan sådana resonemang hjälpa i stunder av djupaste förtvivlan så - visst. Gilads föräldrar hänger fortfarande på den slaka linan. Kasten mellan hopp och förtvivlan blir allt vildare och tanken på att ge kidnapparna allt de vill ha bara Gilad kommer välbehållen hem, smyger sej allt oftare in i deras tankevärld. Bara en gång, bara Gilad... Principen säger att ALDRIG förhandla med en kidnappare för då riskerar du att få en flod av nya kidnappningar och nya ungdomar som faller i klorna på samvetslösa individer. Detta är inte en princip för principens skull utan en följd av mänsklig svaghet. Som Pavlovs hund. Om man gör någonting och blir belönad så vill man gärna göra det igen. Gilads föräldrar kan förmodligen vara utan sin Pavlovs hund bara Gilad kommer hem.